Den Keynesianska korsmodellen och multiplikatorn

Efter denna lektion kommer du att förstå hur den Keynesianska korsmodellen förklarar jämvikt på kort sikt, hur aggregerad efterfrågan bestämmer BNP samt hur multiplikatoreffekten beräknas och fungerar i praktiken.

Aggregerad efterfrågan och konsumtionsfunktionen

I den Keynesianska modellen på kort sikt antas priser och löner vara trögrörliga (stela). Det innebär att det är den totala efterfrågan i ekonomin – den aggregerade efterfrågan (AD) – som avgör hur mycket som produceras (BNP, betecknat Y). Om efterfrågan ökar anpassar företagen sin produktion uppåt istället för att höja priserna.

Aggregerad efterfrågan består i en enkel sluten ekonomi av hushållens konsumtion (C), företagens investeringar (I) och den offentliga sektorns utgifter (G):

AD = C + I + G

Hushållens konsumtion beror i sin tur på den disponibla inkomsten. Vi beskriver detta med konsumtionsfunktionen:

C = C₀ + MPC × Y

• Autonom konsumtion (C₀): Den konsumtion som sker oavsett inkomstnivå (t.ex. för att täcka grundläggande behov som mat och husrum), vilken finansieras med sparande eller lån.
• Marginalkonsumtionen (MPC): Anger hur stor andel av en extra inkronad krona som går till konsumtion. Om MPC är 0,8 konsumerar hushållet 80 öre och sparar 20 öre för varje tillkommande krona i inkomst (0 < MPC < 1).

Eftersom I och G i den grundläggande modellen antas vara autonoma (fasta värden I₀ och G₀), blir den totala aggregerade efterfrågefunktionen en rät linje med lutningen MPC.

Jämvikt i korsmodellen och 45-graderslinjen

För att ekonomin ska vara i jämvikt måste den totala produktionen (BNP, Y) vara exakt lika med den totala efterfrågan (AD):

Y = AD

Vi illustrerar detta grafiskt med 45-graderslinjen. 45-graderslinjen innehåller alla punkter där värdet på x-axeln (Y) är exakt lika med värdet på y-axeln (AD).

När vi ritar in linjen för aggregerad efterfrågan (AD = C₀ + MPC × Y + I₀ + G₀) i samma diagram får vi det berömda Keynesianska korset. Jämvikten uppstår där AD-linjen skär 45-graderslinjen:

1. Om Y > AD (Överproduktion): Företagen tillverkar mer än vad som efterfrågas. Det uppstår en oavsiktlig lageruppbyggnad. Företagen svarar med att minska sin produktion tills Y = AD.

2. Om Y < AD (Underproduktion): Efterfrågan överstiger produktionen. Lagren töms snabbare än beräknat. Företagen ökar sin produktion tills jämvikt nås.

Jämviktsnivån Y^* anger alltså den BNP-nivå där ekonomin kommer till ro på kort sikt.

Multiplikatoreffekten

Vad händer om staten ökar sina utgifter (G) eller om företagen ökar sina investeringar (I)? En initial ökning av efterfrågan leder till en större slutlig ökning av BNP. Detta fenomen kallas multiplikatoreffekten.

Processen sker i kedjereaktioner:

1. Staten bygger en väg för 100 miljoner kr (ΔG = 100). Detta ökar BNP direkt med 100 miljoner kr och blir till inkomst för byggarbetarna.

2. Byggarbetarna konsumerar en andel av sin nya inkomst (MPC × 100). Om MPC = 0,8 spenderar de 80 miljoner kr på varor och tjänster.

3. Detta ger nya inkomster till dem som säljer dessa varor, vilka i sin tur konsumerar 0,8 × 80 = 64 miljoner kr.

Den totala förändringen i BNP (ΔY) blir summan av alla dessa rundor:

ΔY = ΔG × 1/(1 - MPC)

Uttrycket 1 / (1 - MPC) kallas för multiplikatorn (ofta betecknad m). Ju högre MPC är, desto mindre läcker ut till sparande i varje runda, och desto större blir multiplikatorn.

Läckor i kretsloppet och en mer realistisk multiplikator

I den enklaste modellen går all inkomst antingen till konsumtion eller sparande. I en verklig ekonomi finns dock fler läckor ur det ekonomiska kretsloppet som dämpar multiplikatoreffekten:

1. Skatter (t): När inkomsten ökar går en del till skatt istället för disponibel inkomst. Om skattesatsen är t, blir disponibel inkomst Y_d = (1 - t)Y.

2. Import (MPI): I en öppen ekonomi köper hushållen även utländska varor. Den del av inkomstökningen som går till import bidrar inte till inhemsk produktion.

När vi inkluderar en prokonstitutionell skatt t och en marginalimportbenägenhet MPI ändras den aggregerade efterfrågan och multiplikatorn blir:

m = 1/(1 - MPC(1 - t) + MPI)

Jämförelse:

En hög skattesats eller stor importandel gör nämnaren större, vilket innebär att multiplikatorn blir mindre. I praktiken ligger den reella multiplikatorn i moderna öppna ekonomier ofta betydligt lägre än i den enkla grundmodellen (ofta kring 0,5–1,5 istället för 4–5).