Konsumentens val: Indifferenskurvor och budgetrestriktioner

Efter denna lektion kommer du att kunna modellera en konsuments preferenser med indifferenskurvor och köpkraft med budgetlinjer, samt härleda konsumentens optimala varukorg där marginalnyttan per krona är lika för alla varor.

Konsumentens preferenser och indifferenskurvor

Inom mikroekonomi antar vi att konsumenter gör rationella val för att maximera sin nytta (tillfredsställelse) utifrån sina givna resurser. För att beskriva vad en konsument föredrar använder vi en nyttofunktion, U(X, Y), som ordnar olika varukorgar (kombinationer av vara X och vara Y) efter hur mycket nytta de ger.

En indifferenskurva binder samman alla kombinationer av vara X och vara Y som ger konsumenten exakt samma totala nyttonivå. Konsumenten är alltså 'indifferent' (likgiltig) inför vilken av dessa varukorgar hen väljer.

Indifferenskurvor har fyra grundläggande egenskaper:

1. De lutar nedåt: Om du får mindre av vara Y måste du få mer av vara X för att behålla samma nyttonivå.

2. Kurvor längre från origo representerar högre nytta: Konsumenter föredrar mer framför mindre ('icke-mättnad').

3. Kurvor korsar aldrig varandra: Om de gjorde det skulle det strida mot antagandet om transitiva preferenser.

4. De är konvexa mot origo: Konsumenter föredrar en balanserad mix av varor framför extrema mängder av enbart en vara.

Marginalteknisk substitutionskvot (MRS)

Lutningen på en indifferenskurva i en viss punkt kallas för den marginaltekniska substitutionskvoten, förkortat MRS (Marginal Rate of Substitution). MRS visar hur mycket av vara Y konsumenten är villig att ge upp för att få ytterligare en enhet av vara X, med bibehållen nyttonivå.

MRS hänger direkt ihop med varornas marginalnytta (MU). Marginalnytta är den extra nytta konsumenten erhåller av att konsumera ytterligare en enhet av en vara. Matematiskt beräknas MRS som kvoten mellan marginalnyttan för vara X (MUx) och marginalnyttan för vara Y (MUy):

MRS = MUx / MUy

Eftersom de flesta nyttofunktioner uppvisar avtagande marginalnytta blir indifferenskurvan konvex. Det betyder att när du har mycket av vara Y och lite av vara X är du beredd att offra mycket Y för en extra X. Men när du har mycket X och lite Y vill du inte ge upp särskilt mycket Y för ännu mer X. MRS minskar alltså när vi rör oss åt höger längs indifferenskurvan.

Konsumentens begränsning: Budgetlinjen

Medan indifferenskurvor beskriver vad konsumenten vill göra, sätter inkomsten och marknadspriserna ramarna för vad konsumenten kan göra. Detta modelleras med budgetrestriktionen.

Om konsumenten har en inkomst I och möter priserna Px för vara X och Py för vara Y, beskrivs budgetekvationen som:

Px · X + Py · Y = I

Budgetlinjen visar alla kombinationer av vara X och vara Y som konsumenten har råd att köpa om hela inkomsten används. Löser vi ut Y får vi budgetlinjens ekvation på rät linje-form:

Y = (I / Py) − (Px / Py) · X

Budgetlinjens viktiga egenskaper:

1. Skärningspunkt på Y-axeln: I / Py (maximal mängd Y om noll X köps).

2. Skärningspunkt på X-axeln: I / Px (maximal mängd X om noll Y köps).

3. Lutningen: −(Px / Py), vilket representerar det relativa priset på vara X. Lutningen visar hur många enheter Y marknaden kräver att du avstår från för att köpa en extra enhet X.

Optimalt varuval: Konsumentens optimum

Konsumentens mål är att nå högsta möjliga nyttonivå (den indifferenskurva som ligger längst från origo) givet sin budgetrestriktion.

Detta optimum uppnås i tangeringspunkten där budgetlinjen precis berör den högsta nåbara indifferenskurvan. I denna punkt har budgetlinjen och indifferenskurvan exakt samma lutning.

Det ger det fundamentala jämviktsvillkoret för konsumentens val:

MRS = Px / Py

Sätter vi in MRS = MUx / MUy och möblerar om får vi marginalprincipen:

MUx / Px = MUy / Py

Detta innebär att i optimum ger den sista kronan spenderad på vara X exakt lika mycket marginalnytta som den sista kronan spenderad på vara Y.

• Om MRS > Px / Py värderar konsumenten X högre än marknadspriset. Konsumenten bör köpa mer X och mindre Y.
• Om MRS < Px / Py värderar konsumenten X lägre än marknadspriset. Konsumenten bör köpa mindre X och mer Y.