Phillipskurvan och inflationsförväntningar

Efter denna lektion förstår du sambandet mellan inflation och arbetslöshet på kort och lång sikt, hur inflationsförväntningar påverkar ekonomin samt vad begreppet NAIRU innebär.

Den ursprungliga Phillipskurvan

År 1958 publicerade den nyzeeländske ekonomen A.W. Phillips en studie som visade ett historiskt negativt samband mellan löneökningar och arbetslöshet i Storbritannien. Ekonomer vidareutvecklade snabbt detta till ett samband mellan inflation (π) och arbetslöshet (u).

Logiken bakom den ursprungliga Phillipskurvan var enkel:

• När arbetslösheten är låg råder det brist på arbetskraft. Företagen måste erbjuda högre löner för att locka till sig anställda. Detta driver upp produktionskostnaderna och tvingar företagen att höja sina priser, vilket leder till högre inflation.
• När arbetslösheten är hög är förhandlingspositionen för arbetstagare svag, vilket dämpar löneökningar och inflation.

Under 1950- och 1960-talen såg makroekonomer och politiker detta samband som en "meny av valmöjligheter". En regering kunde välja låg arbetslöshet om man var beredd att acceptera högre inflation, eller vice versa. Detta orubbliga samband kom dock snart att utmanas.

Inflationsförväntningar och Friedmans kritik

Under sent 1960-tal ifrågasatte ekonomerna Milton Friedman och Edmund Phelps uppfattningen att det fanns en permanent avvägning mellan inflation och arbetslöshet. De betonade rollen av inflationsförväntningar.

Om centralbanken försöker hålla arbetslösheten under dess naturliga nivå genom expansiv penningpolitik stiger inflationen. I början blir arbetstagarna "lurade" eftersom nominallönerna stiger medan realönerna tillfälligt faller, vilket gör det billigare för företag att anställa.

Men över tid anpassar hushåll och företag sina inflationsförväntningar uppåt. Arbetstagarna inser att köpkraften minskat och kräver ännu högre löneökningar för att kompensera för den förväntade inflationen. Företagens kostnader stiger då, vilket leder till att arbetslösheten återgår till sin ursprungliga nivå – men nu med en permanent högre inflationsnivå.

På lång sikt finns det därför ingen avvägning: den långsiktiga Phillipskurvan är helt vertikal vid den naturliga arbetslösheten (även kallad NAIRU).

Stagflation och 1970-talets oljekriser

Under 1970-talet drabbades världsekonomin av kraftiga oljeprischocker. Detta ledde till ett fenomen som den ursprungliga Phillipskurvan inte kunde förklara: stagflation (en kombination af ekonomisk stagnation/hög arbetslöshet och hög inflation).

En negativ utbudschock, som drastiskt höjda oljepriser, ökar företagens produktionskostnader direkt. Företagen måste höja priserna (vilket ökar inflationen) samtidigt som de skär ner på produktion och personal (vilket ökar arbetslösheten).

När detta sker förskjuts den kortsiktiga Phillipskurvan uppåt till höger. För varje given arbetslöshetsnivå blir inflationen nu högre. Om dessutom aktörernas inflationsförväntningar stiger biter sig den höga inflationen fast, vilket gör det mycket kostsamt för centralbanker att trycka tillbaka inflationen utan att orsaka djup recession.

Den förväntningsutökade Phillipskurvan

Inom modern makroekonomi sammanfattas sambandet i den förväntningsutökade Phillipskurvan (Expectations-augmented Phillips Curve).

Formeln skrivs oftast som:

π = πᵉ − α(u − u*) + v

Där begreppen står för:

• π: Faktisk inflation
• πᵉ: Förväntad inflation
• α: En positiv parameter som mäter hur känslig inflationen är för avvikelser i arbetslösheten
• **(u − u*)**: Arbetslöshetsgapet (faktisk arbetslöshet u minus NAIRU u*)
• v: Exogena utbudschocker (t.ex. förändrade råvarupriser)

Ekvationen visar tre viktiga mekanismer:

1. Om arbetslösheten är vid sin naturliga nivå (u = u*) och inga utbudschocker finns (v = 0), blir den faktiska inflationen exakt lika med den förväntade inflationen (π = πᵉ).

2. Om u < u*, blir uttrycket −α(u − u*) positivt, vilket gör att den faktiska inflationen överstiger den förväntade inflationen.

3. En ökning i förväntad inflation (πᵉ) eller en negativ utbudschock (v > 0) förskjuter hela kurvan uppåt.