Externaliteter och miljöekonomiska verktyg

Efter denna lektion kommer du att kunna analysera hur marknadstransaktioner påverkar tredje part, beräkna och förklara Marginal Social Kostnad (MSC), samt utvärdera miljöekonomiska styrmedel som Pigou-skatter och Coase-teoremet.

Vad är en externalitet?

I en helt fungerande marknadsekonomi antas köpare och säljare bära alla nytta och alla kostnader för sin transaktion. Men i verkligheten uppstår ofta effekter som hamnar utanför marknaden. När en ekonomisk aktivitet påverkar en utomstående tredje part – utan att denna part får kompensation eller betalar för effekten – har det uppstått en externalitet (eller en extern effekt).

Externaliteter kan vara antingen negativa eller positiva, och de kan uppstå i både produktion och konsumtion:

1. Negativ externalitet: Skapar en o компенсаerad kostnad för tredje part. Ett klassiskt exempel är ett stålverk som släpper ut rök i luften. Stålverket betalar för malm och arbetskraft, men grannarna som andas in den smutsiga luften får högre sjukvårdskostnader och sämre livskvalitet. Ett annat exempel är avgaser från privat bilkörning.

2. Positiv externalitet: Skapar en obetald nytta för tredje part. När en biodlare sätter upp bikupor för att producera honung, pollineras samtidigt den närliggande fruktdoldens äppelträd gratis. Ett annat exempel är när en person vaccinerar sig; det minskar risken för att andra ska bli smittade.

Eftersom priset på marknaden inte avspeglar dessa externa effekter leder externaliteter till marknadsmisslyckanden. Utan korrigering kommer marknaden att producera för mycket av varor med negativa externaliteter och för lite av varor med positiva externaliteter.

Negativa externaliteter och Marginal Social Kostnad (MSC)

För att analysera negativa externaliteter grafiskt och matematiskt skiljer vi på privata kostnader och samhällsekonomiska kostnader.

• Marginal Privat Kostnad (MPC): Den direkt kostnad som producenten drabbas av för att tillverka ytterligare en enhet av varan (det vanliga utbudet på en konkurrensmarknad).
• Marginal External Kostnad (MEC): Den extra kostnad som drabbar tredje part när ytterligare en enhet tillverkas.
• Marginal Social Kostnad (MSC): Den totala kostnaden för samhället att producera ytterligare en enhet.

Sambandet skrivs:

MSC = MPC + MEC

När ett företag fattar sina produktionsbeslut tittar det bara på sina egna kostnader (MPC) och sätter sin produktion där MPC är lika med efterfrågan (som representerar Marginal Privat Nytta, MPB). Eftersom MPC är lägre än MSC kommer jämviktskvantiteten på den fria marknaden (Qm) att vara större än den samhällsekonomiskt optimala kvantiteten (Q*).

Detta orsakar en samhällsekonomisk förlust (dödviktförlust). För alla enheter som tillverkas mellan Q* och Qm överskrider den faktiska kostnaden för samhället (MSC) vad konsumenterna faktiskt värderar varan till (MPB).

Pigou-skatter och internalisering av externaliteter

Hur kan samhället korrigera ett marknadsmisslyckande som orsakas av en negativ externalitet? Ekonomer kallar lösningen att internalisera externaliteten – det vill säga att ge aktörerna incitament att ta hänsyn till de externa effekterna i sina egna beslut.

En av de kändaste metoderna föreslogs av den brittiske ekonomen Arthur Pigou och kallas för en Pigou-skatt (eller korrigerande skatt).

Idén är enkel:

1. Staten lägger en skatt (t) per producerad enhet av varan.

2. Skattens storlek sätts exakt lika med den marginala externa kostnaden vid den optimala kvantiteten: t = MEC.

3. Skatten ökar producentens privata marginalkostnad från MPC till (MPC + t).

4. Eftersom (MPC + t) = MSC stämmer nu producentens incitament överens med samhällets kostnader.

Genom skatten höjs priset för konsumenterna till det rätta samhällsekonomiska priset, och kvantiteten minskar till den optimala nivån Q*. Dödviktförlusten försvinner helt!

Vid *positiva* externaliteter fungerar logiken på motsvarande sätt, men där använder staten istället en Pigou-subvention för att öka produktionen eller konsumtionen till den optimala nivån.

Privata lösningar och Coase-teoremet

Måste staten alltid ingripa med skatter eller regleringar när det finns externaliteter? Nobelpristagaren Ronald Coase visade att så inte nödvändigtvis är fallet.

Coase-teoremet slår fast att om:

1. Äganderätterna är tydligt definierade (vem har rätt att skada/vara fredad?), och

2. Transaktionskostnaderna för förhandling är noll eller mycket låga,

så kan de privata parterna själva förhandla sig fram till ett samhällsekonomiskt effektivt resultat – helt utan statliga skatter eller bud.

Ett exempel:

Anta att en kemifabrik skräpar ner i en flod och skadar en fiskare.

• Om fiskaren äger floden kan hon kräva ersättning eller förbjuda utsläpp. Fabriken kommer då att erbjuda sig att betala för att få släppa ut avfall upp till den punkt där fabrikens marginalnytta är lika med fiskarens marginalskada.
• Om fabriken äger rätten att släppa ut avfall kommer fiskaren istället att betala fabriken för att begränsa sina utsläpp.

Det anmärkningsvärda i Coase-teoremet är att samma optimala mängd utsläpp uppnås oavsett vem som får äganderätten från början (även om fördelningen av pengar/välstånd blir helt olika).

Begränsningar i praktiken:

Coase-teoremet fungerar utmärkt vid få inblandade parter (t.ex. två grannar). Men när miljontals människor drabbas av exempelvis global uppvärmning blir transaktionskostnaderna för förhandling enorma, och gratispassagerarproblem (free-rider problems) uppstår. I sådana fall krävs statliga styrmedel.