EU-rättens grundprinciper och påverkan

Efter denna lektion kommer du att förstå EU-rättens uppbyggnad och rättsakter samt behärska grundprinciperna om EU-rättens företräde och direkt effekt i förhållande till svensk rätt.

EU-rättens uppbyggnad: Primärrätt och Sekundärrätt

EU-rätten utgör en egen rättsordning som är integrerad i medlemsstaternas rättssystem. För att förstå EU-rätten måste man skilja på två huvudkategorier av rättskällor: primärrätt och sekundärrätt.

1. Primärrätt

Primärrätten är EU:s "grundlagar". Den består i huvudsak av EU:s grundläggande fördrag:

• FEU (Fördraget om Europeiska unionen)
• FEUF (Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt)
• EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna

Dessa fördrag har ingåtts av medlemsstaterna och sätter upp ramarna för EU:s institutioner, kompetenser och beslutsprocesser.

2. Sekundärrätt

Sekundärrätten är de rättsakter som EU:s institutioner (t.ex. Europaparlamentet och ministerrådet) beslutar om med stöd av fördragen. De viktigaste formema är:

• EU-förordningar: Gäller direkt i alla medlemsstater i sin helhet från det datum de träder i kraft. De får inte skrivas om eller transformeras till nationell lag.
• EU-direktiv: Bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Direktiv måste alltså genomföras (transponeras) i svensk lag.
• EU-beslut: Bindande i sin helhet för dem som beslutet riktar sig till (t.ex. ett visst medlemsland eller ett enskilt företag).

Principen om EU-rättens företräde (Primacy)

En av de viktigaste principerna inom EU-rätten är företrädesprincipen (även kallad principen om EU-rättens företräde). Principen är inte uttryckligen skriven i fördragen från början, utan slogs fast av EU-domstolen i det berömda målet Costa v ENEL (1964).

Innebörd av företrädesprincipen:

Om en nationell regel (t.ex. en svensk lag eller förordning) står i strid med en regel i EU-rätten, ska EU-rätten ge företräde. Det innebär att svensk domstol eller myndighet är skyldig att lämna den svenska regeln utan avseende (inte tillämpa den) och istället tillämpa EU-regeln.

Omfattning:

• Företrädesprincipen gäller i förhållande till *all* nationell rätt, inklusive nationella grundlagar.
• Det spelar ingen roll om den svenska lagen stiftades *före* eller *efter* EU-regeln kom till. EU-rätten går ändå före.
• Svensk rätt blir inte per automatik ogiltigförklarad, men den får inte tillämpas i det enskilda fallet i den mån den strider mot EU-rätten.

Genom Sveriges anslutning till EU och anslutningslagen (1994:1500) har Sverige godtagit att överlåta beslutanderätt till EU och att följa EU-rättens grundprinciper.

Principen om direkt effekt

Principen om direkt effekt etablerades av EU-domstolen i målet Van Gend en Loos (1963). Principen innebär att enskilda medborgare och företag kan åberopa EU-rättsliga bestämmelser direkt inför nationella domstolar och myndigheter.

Förutsättningar för direkt effekt:

För att en EU-bestämmelse ska ha direkt effekt krävs att den är:

1. Klar och precis: Den ger en tydlig rättighet eller skyldighet.

2. Ovillkorlig: Den kräver inga ytterligare genomförandeåtgärder från EU eller medlemsstaten för att kunna tillämpas.

Vertikal vs. Horisontell direkt effekt:

• Vertikal direkt effekt: En enskild (privatperson eller företag) åberopar en EU-regel mot *staten* eller ett statligt organ.
• Horisontell direkt effekt: En enskild åberopar en EU-regel mot en annan *enskild* (t.ex. en privatperson stämmer ett privat företag).

Särskilt om EU-direktiv:

• EU-förordningar har alltid både vertikal och horisontell direkt effekt.
• EU-direktiv har däremot endast vertikal direkt effekt, och detta gäller först om medlemsstaten har missat att genomföra direktivet inom tidsfristen (eller genomfört det felaktigt). En privatperson kan alldrig åberopa ett ej genomfört direktiv mot en annan privatperson (ingen horisontell direkt effekt för direktiv).

EU-domstolens roll och förhandsavgöranden (Art. 267 FEUF)

För att EU-rätten ska tillämpas lika i alla 27 medlemsstater finns EU-domstolen i Luxemburg. En av dess viktigaste uppgifter sker genom systemet för förhandsavgöranden enligt artikel 267 i FEUF (Fördraget om EU:s funktionssätt).

Hur fungerar ett förhandsavgörande?

1. En nationell domstol (t.ex. en svensk tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen) ska avgöra ett mål där tolkningen av en EU-regel är otydlig.

2. Den svenska domstolen pausar målet och skickar en fråga om regelns tolkning till EU-domstolen.

3. EU-domstolen ger ett bindande besked om hur EU-regeln ska tolkas.

4. Den svenska domstolen återupptar målet och dömer i det enskilda fallet utifrån EU-domstolens tolkning.

Skyldighet vs. Möjlighet:

• Lägre instanser (t.ex. tingsrätt och hovrätt) *kan* begära förhandsavgörande om de anser det nödvändigt.
• Sista instans (t.ex. Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen) är som huvudregel *skyldiga* att begära förhandsavgörande om det finns en oklarhet om EU-rättens tolkning.

Observera att EU-domstolen inte avgör det enskilda fallet eller dömer parterna, utan den svarar enbart på tolkningen av EU-rätten.