Sparande och Anpassningens Dynamik

Nationalräkenskaperna ger den teoretiska ramen för att analysera sammanhanget mellan produktion, inkomst, konsumtion och sparande. I en sluten ekonomi definieras hushållens disponibla inkomst som den totala produktionen och inkomsten (Y) minus skatter (T), det vill säga (Y - T).

När hushållen erhåller sin disponibla inkomst har de två val: att konsumera (C) eller att spara (S). Privat sparande är den del av den disponibla inkomsten som inte används till konsumtion. Formellt definieras privat sparande som:

S = Y - T - C

Låt oss ta ett konkret företagsexempel: Anta att den totala inkomsten i ekonomin Y uppgår till 1 000 miljarder kronor och staten drar in T = 200 miljarder i skatter. Hushållens disponibla inkomst blir då 800 miljarder kronor. Om hushållen väljer att konsumera varor och tjänster för C = 650 miljarder kronor, blir det privata sparandet S = 800 - 650 = 150 miljarder kronor.

Privat sparande motsvarar alltså den del av inkomsten som reserveras för framtiden. För att förstå hela ekonomins sparande måste vi dock även räkna med den offentliga sektorns finanser.

Utöver det privata sparandet finns det offentliga sparandet, vilket är skillnaden mellan statens inkomster och utgifter. Statens inkomster utgörs av skatter (T) och dess utgifter är offentlig konsumtion och investeringar (G). Offentligt sparande definieras som:

Offentligt sparande = T - G

Om T överskrider G har staten ett budgetöverskott (positivt offentligt sparande). Om G överskrider T har staten ett budgetunderskott (negativt offentligt sparande).

Kopplingen till investeringar (I) framträder när vi utgår från jämviktsvillkoret för varumarknaden i en sluten ekonomi:

Y = C + I + G

Vi kan omformulera denna ekvation för att isolera investeringarna (I). Dra av C och G från båda sidor:

Y - C - G = I

Därefter drar vi av och lägger till skatten T på vänstersidan:

(Y - T - C) + (T - G) = I

Eftersom privat sparande är S = Y - T - C och offentligt sparande är (T - G), får vi det fundamentala jämviktsvillkoret:

I = S + (T - G)

Detta kallas IS-relationen (Investment = Saving). Jämvikt på varumarknaden kräver alltså att de totala investeringarna (I) är exakt lika med summan av det privata och offentliga sparandet. Varje investering i maskiner, byggnader eller lager måste finansieras av sparande i ekonomin.

För att analysera hur förändringar i sparande påverkar ekonomin använder vi den linjära konsumtionsfunktionen:

C = c0 + c1 × (Y - T)

Här representerar c0 den autonoma konsumtionen (konsumtion som sker oavsett inkomst) och c1 är den marginala konsumtionsbenägenheten (hur stor andel av en extra krona i disponibel inkomst som konsumeras, där 0 < c1 < 1).

Genom att sätta in konsumtionsfunktionen i uttrycket för privat sparande får vi:

S = (Y - T) - [c0 + c1 × (Y - T)] = -c0 + (1 - c1) × (Y - T)

Uttrycket (1 - c1) kallas för den marginala sparbenägenheten. Om hushållen drar ner på sin autonoma konsumtion c0 för att spara mer, inträffar en intressant effekt som inom makroekonomin kallas 'sparandets paradox'.

När c0 minskar, faller den totala efterfrågan Z i ekonomin. Via multiplikatoreffekten 1 / (1 - c1) minskar den totala produktionen Y betydligt mer än den ursprungliga sänkningen i c0. Eftersom inkomsten Y minskar, minskar även den disponibla inkomsten (Y - T).

Slutresultatet blir att det totala sparandet i ekonomin i jämvikt förblir oförändrat (eftersom investeringarna I och statens saldo T - G är exogena och oförändrade), men ekonomin hamnar i en lågkonjunktur med lägre BNP och högre arbetslöshet.

I statiska modeller antas ekonomin befatta sig i jämvikt där produktion Y är exakt lika med efterfrågan Z. I verkligheten sker dock en gradvis anpassning som drivs av företagens lagerinvesteringar.

Företagens totala investeringar består av två delar:

1. Planerade investeringar (inköp av maskiner, lokaler m.m.)

2. Lagerinvesteringar (oplanerade förändringar i varulagret)

Företagen planerar sin produktion Y utifrån förväntad efterfrågan. Om efterfrågan plötsligt ökar (Z > Y), exempelvis genom en ökning i den autonoma konsumtionen c0, kan företagen inte omedelbart skruva upp fabriksproduktionen. Istället täcks bristen genom att sälja varor direkt från lagret. Lagerinvesteringarna blir då negativa (oplanerad lagerminskning).

När företagen ser att lagren töms, reagerar de i nästa period genom att nyanställa och öka sin produktion Y. Den ökade produktionen ger högre inkomster till hushållen, vilket i sin tur ökar konsumtionen ytterligare. Processen pågår stegvis tills produktionen återigen motsvarar efterfrågan och lagerförändringarna återgår till sin planerade nivå.