Monopolistisk konkurrens och oligopol

Efter denna lektion kommer du att kunna analysera och jämföra marknadsformer som ligger mellan perfekt konkurrens och monopol. Du kommer att förstå hur produktdifferensiering ger marknadsmakt samt hur företag i oligopol agerar strategiskt utifrån Cournot- och Bertrand-modellerna samt varför karteller uppstår och spricker.

Monopolistisk konkurrens och produktdifferensiering

Många verkliga marknader kännetecknas varken av perfekt konkurrens eller rent monopol, utan av mellanformer. En av dessa är monopolistisk konkurrens.

En marknad med monopolistisk konkurrens kännetecknas av tre huvudsakliga villkor:

1. Många säljare och köpare: Inget enskilt företag dominerar hela marknaden helt.

2. Fritt inträde och utträde: Det finns inga betydande hinder för nya företag att etablera sig eller för befintliga företag att lämna branschen.

3. Produktdifferensiering: Produkterna som säljs är nära substitut, men inte identiska. De skiljer sig åt genom varumärke, kvalitet, design, placering eller service (exempelvis restauranger, klädmärken eller frisörer).

Eftersom produkterna är differensierade möter varje företag en nedåtlutande efterfrågekurva. Om en restaurang höjer sina priser något förlorar den inte alla sina kunder (till skillnad från vid perfekt konkurrens), eftersom vissa kunder föredrar just den restaurangens mat eller miljö.

på kort sikt kan ett företag med en unik produkt göra en ekonomisk vinst genom att sätta priset där marginalintäkt motsvarar marginalkostnad (MR = MC). Men på lång sikt lockar vinsterna till sig nya konkurrenter. När nya substitut introduceras skiftar efterfrågekurvan för det enskilda företaget till vänster och blir mer elastisk.

I långsiktsjämvikt gäller att den ekonomiska vinsten är noll (Pris = Genomsnittskostnad, P = ATC). Dock producerar inte företaget vid lägsta möjliga genomsnittskostnad. Skillnaden mellan den producerade volymen och den volym som minimerar styckkostnaden kallas överkapacitet (excess capacity).

Oligopol och Cournot-modellen

Ett oligopol är en marknadsstruktur som domineras av ett fåtal stora företag. Exempel inkluderar mobiloperatörer, flygbolag och bensinbolag. Det viktigaste särdraget för ett oligopol är strategisk ömsesidighet: varje företags optimala beslut beror direkt på vad konkurrenterna gör.

För att analysera oligopol använder mikroeconomer spelteori och olika modeller för konkurrens. En av de viktigaste är Cournot-modellen (uppkallad efter Augustin Cournot).

Antaganden i Cournot-modellen:

• Det finns ett fåtal företag (t.ex. två stycken, ett duopol) som säljer en homogen (identisk) vara.
• Företagen väljer sina produktionsvolymer (kvantiteter, q) samtidigt och oberoende av varandra.
• Marknadspriset (P) bestäms sedan av den totala utbjudna kvantiteten på marknaden (Q = q1 + q2).

Varje företag skapar en reaktionsfunktion (eller bäst-svar-funktion). Reaktionsfunktionen visar den optimala volymen för Företag 1 givet varje tänkt volym från Företag 2. Eftersom mer volym från konkurrenten sänker marknadspriset, kommer ett företags optimala volym att minska när konkurrentens volym ökar.

Cournot-Nash-jämvikt uppstår där företagens reaktionskurvor skär varandra. I denna punkt väljer båda företagen den kvantitet som är optimal givet den andres val, och ingen har ett incitament att ensidigt ändra sin volym.

Resultatet blir att den totala kvantiteten i Cournot-jämvikten är högre än vid monopol, men lägre än vid perfekt konkurrens. Priset blir följaktligen lägre än monopolpriset men högre än marginalkostnaden.

Bertrand-modellen och prisrivalitet

Ett alternativt sätt att modellera oligopol är Bertrand-modellen (uppkallad efter Joseph Bertrand). Medan företagen i Cournot-modellen konkurrerar med kvantiteter, konkurrerar de i Bertrand-modellen med priser.

Antaganden i klassisk Bertrand-modell:

1. Två eller flera företag producerar en helt homogen vara.

2. Företagen väljer sina priser (P1 och P2) samtidigt.

3. Konsumenterna köper alltid från företaget med det lägsta priset. Om priserna är identiska delar företagen på marknaden 50/50.

4. Företagen har obegränsad produktionskapacitet och identisk marginalkostnad (MC).

Detta leder till ett dramatiskt resultat som kallas Bertrand-paradoxen:

• Om Företag 1 sätter ett pris över marginalkostnaden (t.ex. P1 = 50 kr då MC = 20 kr), kan Företag 2 underskrida priset obetydligt (t.ex. P2 = 49 kr) och överta *hela* marknaden.
• Företag 1 svarar då med att sänka sitt pris ytterligare (P1 = 48 kr).
• Denna underbudskonkurrens pågår ända tills Pris = Marginalkostnad (P = MC).

Resultatet blir att trots att det bara finns två företag på marknaden blir jämviktspriset och den totala kvantiteten exakt desamma som vid perfekt konkurrens. Vinsten för båda företagen blir noll.

Hur löses paradoxen i verkligheten?

Bertrand-paradoxen upphör att gälla om:

• Produkterna är differensierade (kunderna byter inte säljare enbart för 1 öres prisskillnad).
• Företagen har kapacitetsbegränsningar (kan inte försörja hela marknaden ensamma).
• Företagen samverkar (kolluderar) över tid.

Kartellbildning och spelteoretiska dilemman

Eftersom hård priskonkurrens eller kvantitetsrivalitet sänker företagens vinster har oligopolister ett starkt incitament att samarbeta. När företag formellt eller informellt kommer överens om att begränsa sin samlade produktion och ta ut ett högre pris uppstår en kartell (kollusion).

Om alla företag i ett oligopol håller sig till kartellavtalet kan de tillsammans agera som ett monopol och maximera den samlade vinsten.

Varför spricker karteller?

Karteller är ökänt instabila på grund av ett inbyggt frestelse-dilemma som liknar Fångarnas dilemma i spelteori:

1. Samarbete: Om båda företagen begränsar sin volym upprätthålls ett högt monopolpris och båda gör hög vinst.

2. Incitament att fuska: Om Företag A håller fast vid avtalet medan Företag B hemligen ökar sin produktion eller sänker sitt pris obetydligt, kan Företag B öka sin egen vinst drastiskt på Företag A:s bekostnad.

3. Dominant strategi: Eftersom båda företagen har incitament att fuska oavsett vad den andre gör, tenderar kartellen att kollapsa om det inte finns effektiva straffmekanismer eller långsiktig övervakning.

Lagstiftning mot konkurrensbegränsningar (konkurrenslagar) gör dessutom formella kartellavtal olagliga i de flesta länder.